Hemma i Sverige igen

Vår tid i Thailand är nu slut. För den här gången. Nu sitter jag här i Sverige, på Värmdö närmare bestämt och summerar det hela. Vi hade de två första dagarna i veckan i Thailand. Mycket handlade igentligen bara om förberedelse och packning. Samtidigt har människor runtomkring börjat inse att vi faktiskt skulle lämna landet. Många har kommit och hälsat på för att ta adjö.

Sista dagen, i tisdags den 24:e hade vi i stort sett hela dagen på oss. Planet skulle inte gå förrän 23:25 på natten. Ett av de saker som kändes mest värdefullt var att få ta adjö av våra vänner Baporn och Long ton, Karins moster och hennes man. De var för dem vi kom och hade undervisningen. Att vi har samlat så många fler kändes bara som en bonus. De blev ju frälsta för sådär kanske 6 år sedan och man ser verkligen en genuin omvändelse hos dem. De vill leva för Herren och utifrån sina förutsättningar känns det som att de bär sig själva i tro. De är risodlare. Det är ett hårt arbete i Thailand. Rispriset har legat lågt vilket gör det svårt för bönderna att få en anständig försörjning för det. Missväxt och förstörelse genom regn och oväder blir också ett stort ekonomiskt bortfall för dem. Detta har drabbat dem några gånger. Senast nu i vintras när vi kom. I december blev det berättat för mig att det hade varit missväxt. Jag tog då min Bibel och begav mig till dem. Jag och Long ton åkte motorcykel ut till risfältet där Baporn höll på att tröska. Utifrån 5 Mos 28 där förbundets välsignelser och förbannelser står började jag be och bad utifrån välsignelserna att samma välsignelse skall drabba Baporn och Long ton eftersom de genom Jesus står i förbund med Gud. Det som känns så roligt med det här är att man kan be så bokstavligt utifrån texten. Bibeln är ju i mångt och mycket framväxt ur en dåtida jordbrukskultur så mycket i texten handlar just om odling vilket det samma gällde här där vi var. Efter en stunds bön och ett bönevarv runt en av åkrarna så åkte vi därifrån. Nu efteråt har Long ton berättat att det har växt jättbra där. Sådant är kul att höra och ger en tacksamhet till Gud.

Nu har vi känt på den svenska temperaturen under några dagar och upplevt vädret. Det har varit både sol och regn här. Att det har regnat här är inget ny upplevelse för oss. Det har regnat ganska mycket i Thailand den här våren. Däremot kommer inte Sverige upp på den nivån av skyfall som kommer i Thailand. I övrigt får vi klä på oss. I princip inget av de kläder vi använt på barnen i Thailand funkar här än så länge.

I Onsdags kväll, den 25:e landande vi på Arlanda. Att vi just nu bor på Värmdö beror på att vi bor hos svärmor tills vi får tillbaka vår egen lägemhet i Huddinge i mitten av juni.

Det är så många tankar som flyger runt i ens huvud. Mycket att vara tacksam för. Jag tänker på alla fredagskvällar som vi samlats för bön och undervisning. Jag känner mig väldigt tacksam för den öppna dörr till församlingen som vi fått. Jag tänker också på alla de människor vi lärt känna. Naturligtvis har vi lärt oss mycket också. Vi inser att åka iväg så här en begränsad tid när Karin är gravid har ett pris. Att huset där vi bott också har varit en byggarbetsplats har inte alltid känts så lyckat det heller. Vi har haft folk runtomkring oss hela tiden vilket är positivt ur många aspekter men som också tar på krafterna väldigt mycket vissa tider speciellt om man har barn i 1 - 3 års åldern samt en gravid fru.

Detta är saker man får ta med i utvärderingen och se hur man gör annorlunda till nästa gång. Just nu den närmaste tiden är det ju barnafödande som gäller för mig och Karin. I juli kommer vår son. För det blir en pojke, det har vi kollat upp. Vad som händer sedan i höst och till nästa år vet vi inte just nu men vem vet vilka dörrar som kan öppnas. Men det blir en annan historia att berätta.

Tack alla ni som har läst och följt oss via den här bloggen eller på något annat sätt.

Mvh Holmgrens

Baporn, karins moster



Long ton, bredvid salomon


Hemma i Sverige igen, på Arlanda

Bra - in i det sista

Jag skrev i början av vår tid här i Thailand att jag skulle försöka få till någon form av artikel om Thailands kristna historia. Det har inte visat sig så enkelt. Och mycket annat har kommit emellan. Men nu så här absolut inpå slutet skall jag försöka mig på en mycket liten text om missionen under Thailands historia. Jag har inte haft särskilt mycket litteratur att tillgå. Men organisationen OMF (Overseas Missiononary Fellowship) som jag har skrivit om tidigare skriver lite om historien i Thailand på sin hemsida.

De första missionärerna kom till Thailand 1828. Det var dock inga långtidsmissionärer som grundade något bestående. Tolv år senare; 1840 fanns ett starkare understött missionsarbete. Det skulle ta dem 19 år att få se frukt av sitt arbete i fom av dop. Thailands tidiga missionshistoria kantas av svårigheter. Det var inte lätt att se thailändare omvända sig. Förföljelse, både offentligt och individuellt och ett stort omlopp av missionärer gjorde att kyrkan växte mycket sakta om än alls. Norra Thailand var faktiskt den del där evangeliet fick starkast fotfäste i början.

En anledning till den tröga starten kunde också vara att väldigt mycket mission riktades till kineser (det bor många kineser i Thailand, nu ca 10% av befolkningen) och därför blev också många kineser frälsta - men inte thailändare. 1852 startades den första kristna skolan. När man verkligen började nå thailändarna på deras eget språk och deras kultur började frukt komma. En missionär som kom att betyda en del var en man vid vid namn McGilvary som såg thailändare komma till tro mot slutet av 1800-talet.

Idag är atmosfären en annan och efter mer än 180 år så är det betydligt öppnare att predika evangeliet. Dock skall det tilläggas att tillväxten i landet är sparsam men dock en tillväxt. Antalet kristna ligger på runt 0,5 - 06 % och man har räknat på att det sker ungefär en ökning av 4 % per år.

Nakhon Sawan Church som vi går till firar 40 år i år och de säger att de var den första församlingen i staden. Det säger ju något om den färska missionshistorien i Thailand.

Källa: http://www.omf.org/ samt spridd undervisning från omfkonferens.

Denna sista hela vecka i Thailand har varit förhållandevis lugn. Men i fredags den 20 maj hade vi ett sista (för oss) möte i vårt hem. Och döm om vår förvåning när det kom flera stycken. Här hade de engagerat sig för att sluta upp kring oss så här sista gången. Hela 12 stycken, plus ett par stycken som inte tror vad jag vet. Det kändes riktigt lyckat. Jag höll en avslutande appell/undervisning som jag skrev ner för några veckor sedan med spridda tankar utifrån Apg 20:17 - 35 där Paulus har ett avskedstal till församlingsledarna i Efesos. Jag sammanfattade vårt arbete under denna tid och skickade också med dem uppmuntran och vägledning inför framtiden. De tog emot det med tacksamhet, det märktes, speciellt hos somliga.

Idag, söndag den 22 maj tog vi också avsked av församlingen genom ett kort vittnesbörd på

Gudstjänsten. Det märks att det finns ett hjärta oss emellan och vi vill verkligen komma tillbaka och det känns som en öppen hand från dem.

Dagen var inte slut efter det. Det skulle komma att hända mer. Vi blev hembjudna till en av församlingsledarna och hans fru. Han var dagens förkunnare och han hade naturligtvis förkunnat om Jesu återkomst, med tanke på dagens datum - 22 maj, dagen efter ett visst omdiskuterat datum. Just det; jag skall kommentera lite om det igen.

Jag skrev ju på den här bloggen den 17 januari om en man som jag mött som påstod att uppryckandet skulle ske igår. Ja, jo jag har sett att det har uppmärksammats en del i svensk media men för ett par veckor sedan verkade det inte som att någon visste något. Jag har inte råstuderat detta fenomen här men vår vän församlingsledaren som vi var hembjudna till sa att det var bara en som drev detta här i Nakhon Sawan - han, den mannen. Han hade inte lyckats övertyga någon mer. Det var ju tur. Det skall ha varit något team från USA här men tydligen bara på ett kort besök och vår vän visste inte när. Så tydligen har ändå inte läran fått så stort genomslag här i Nakhon Sawan i alla fall som vi var rädda för. Att denne man, som tillhört församlingen och varit en av dess förkunnare, lyckats göra en hel församling upprörd och kanske till en viss del förvirrad är helt klart (mest upprörd).

Våra vänner hämtade oss för att vi skulle åka med dem hem och de skulle "bara göra ett ärende först". Det visade sig att det inte var vilket ärende som helst. Vi åkte till en bakgata där det stod en bil (se nedan) som tillhörde just mannen som spridit läran. Hans egen fru hade bett dem åka dit och ta ner "reklamen" som stod där. Det var en text med just om domedagen den 21 maj. Åh vilken njutning det var att få riva ner detta!

För att runda av det hela lite så har jag själv ingen kontakt med mannen. Vad jag förstod så hade han slutat jobba (lite osäker uppgift) för att jobba med detta och nu bodde han i Bangkok. Hans fru trodde inte heller på detta budskap så henne har vi sett i församlingen under våren. Våra vänner här sa att de önskade att han skulle omvända sig och komma tillbaka till församlingen.

Det skulle jag också önska, ärligt. Hoppas bara han kommer till den punkten. Man måste också komma ihåg att det mest kontroversiella och allvarliga i den här läran från USA är att församlingens tid är ute och Satan verkar, på uppdrag av Gud i församlingen. Det har skrivits om "sant troende" (dvs de som kan läsa Bibelns bakomliggande text om domedagen, uppryckandet och när detta skall ske) osv. En exklusivitet som kan vara svår att erkänna om man nu ser att läran är fel. Men där är också viktigt att vi andra förlåter och har öppna händer för dem som sant omvänder sig och ber om förlåtelse. Det som är väldigt intressant och roligt är att denne man ringde till vår vän som är församlingsledare, vet inte när, om det var i natt eller under dagen och erkände att han haft fel och bad om förlåtelse för den skada han kan ha orsakat i församlingen.

Min bön och förhoppning är att församlingen och speciellt församlingsledningen skall hantera detta, ifall ett återvändande blir aktuellt, på ett kärleksfullt och sunt sätt.

Slutligen för att återgå till dagens predikan, som naturligvis var en motpredikan mot nämnda villolära så höll vår vän upp en broshyr han fått; att Jesus skall komma tillbaka 2022! Jag säger då det; knappt har något slutat förrän nästa tar vid. Men det är väl sådana här saker vi ständigt har att kämpa med.

Det blev ett långt inlägg det här. Men så är detta det näst sista jag skriver också. Jag har förstått att det är fler som läser denna blogg än vad jag anat eller spekulerat i. Det är klart att bloggen är en sorts envägskommunikation; rapport från Thailand. Samtidigt skulle det vara skönt om det inte bara var så. Ibland vet man inte om man skriver till en "publik", alltså till någon eller några, eller om man bara skriver för en vägg. Det finns inget tvång att kommentera, absolut inte men tänk dig att du talar med någon och personen inte säger ett dugg. Är han/hon för dig eller emot dig?

Det vore kul att få någon feedback, bara ett "hallå" eller "kul att läsa från dig". Kan vara jättekort eller längre, och inte bara från "Anonym" utan med namn. Till och med kritik är okej, bara det framförs sakligt och med respekt. Så jag bara undrar: "hallå? finns det någon därute i cyberrymden?"

Ha en skön vecka nu. Kommer snart och känner på den svenska värmen. Sista inlägget kommer i nästa vecka. Mvh Holmgrens

Fredagsmöte (Foto: Yupin Holmgren)

Foto: Yupin Holmgren

Bilen med plakaten och dekalerna. Våra vänner är här i full färd med att dra bort en dekal.

Även på engelska fanns budskapet på.

Inget speciellt. Eller kanske?

Veckan har flutit på med allt vad slit och släp och vardagsrutiner som annars. Karins mage växer så det knakar det märks verkligen på henne. Och det bli jobbigt för henne. Vi reser hem när hon är i 35:e veckan vilket är näst sista veckan som man får flyga med Swissair som är det bolag vi flyger med.

Men nu i veckan blev det klart med Karins medborgarskap här. Hon är nu thailändsk medborgare (och svensk). Det blir bra. Nu behöver inte hon tänka på något som har med visum att göra när det gäller att resa tillbaka hit. Och hon får jobba i landet också. Det har varit en del pappersarbete och en del intervjuer, framförallt med Karins mamma som har fått intyga att hon och hennes syskon verkligen är hennes barn. Har man en förälder som är thailändare är det mycket enkelt att själv bli det oavsett om man bott i landet en längre tid eller inte. Nu har de ju gjort det och talar dessutom språket alldeles flytande. Det innebär också att det blir lättare för mig som man till henne och våra barn att skaffa närståendevisum och kan då stanna åtminstone dubbelt så länge som den här gången.

Idag söndag den 15 maj har jag predikat igen i församlingen i Nakhon Sawan. Jag fortsatte på temat ”Förbundet med Gud” och tog exemplet med förbundet mellan David och Jonathan från 2 Samuelsboken kapitel 9 som en bild på vad Gud har gjort i förbundet med oss genom Jesus.

David frågar där om det finns någon kvar av Sauls hus som han kan visa godhet mot för Jonathans skull. Det fanns en son kvar till Jonathan och han hette Mefiboset. David kallar på honom och säger till honom att inte vara rädd utan allt som hans farfar Saul ägde av mark skulle han få tillbaka och han skulle få tjänare som tog hand om marken. Plus detta fick Mefiboset äta vid kungens bord som en av kungasönerna. Från att ha varit rädd och gömd blir nu Mefiboset upphöjd som en kungason. Det hade inte så mycket med Mefiboset som person att göra. Vad det handlade om var att hans pappa råkade ha ett förbund med kungen. På samma sätt kan vi se på förbundet med Gud. Gud Fadern kan fråga: ”Finns det någon som jag kan visa godhet mot för Jesu skull.” Då kan Jesus föra fram en person och säga: ”Den här personen har jag dött och uppstått för och han eller hon tillhör nu mig.” Då kan Gud Fadern säga: ”Jag vill visa godhet mot dig och ge dig förlåtelse, upprättelse och befrielse”. Det handlar inte om vi har förtjänat det eller inte utan pga. av att Han; Jesus var lydig ända till döden på korset. Detta en kort resumé av min predikan. Karin tolkade och hon gjorde ett väldigt bra jobb och många förstod hennes tolkning och någon sa att det var en ”thailändska som berörde på djupet” ungefär. Men så ser hon ju inte ut som en thailändare så vet man inte vem hon är så kan man bli mycket överraskad över hennes thailändska förmåga.

Som en liten aslutning vill vi berätta om våra barn. De anses som väldigt ”exotiska” här i thailand. Speciellt Salomon som är blåögd och rödhårig; mycket unikt här i Thailand. Folk flockas här och där så fort de ser honom och vill ta och känna på honom. Vi som är ”utlänningar” anses ju ”fina” här(!) Jag förstår ju inte så mycket thailändska än. Det har hänt att vi har gått på stan. Jag har inte hört något speciellt det är för mig bara en massa ljud runtomkring. Men Karin hör vad folk säger. Vi kanske har gått förbi en butik där det funnits folk eller en folksamling och Karin har sagt: ”Hörde du vad de sa?” ”De sa: Åh, vilka söta barn och vilken snygg man” Och så ler hon. Jag med. Det är till att sträcka lite på sig. Thailand är ett bra land om man som mig vill känna sig lite snygg, åtminstone någongång :-)

Ariel å sin sida har en förunderlig förmåga att få glass när hon vill det. Denna söndag på Gudstjänsten efter att jag predikat så kom hon fram till oss där vi satt och sa att hon ville ha glass. Munnen var kladdig av vad som såg ut som glass (Hon hade fått av någon). ”Men du har ju fått glass" sa vi. Senare efter Gudstjänsten i kyrkan sa hon att hon ville ha glass igen och vi sa något i stil med att hon får lugna sig lite. Strax efter kom hon med en glass. Då hade någon snäll person i församlingen köpt ut en glass åt henne. Lite senare efter det kom hon med en glass till! Då var det Emil (Karins bror) som köpte en till henne! Hon vet hur hon charmar till sig glass, det är en sak som är säkert!

Ha en skön vecka.

Ett liv fullt av förändringar

På något sätt så inser man här i Thailand hur fort förändringar kan komma och hur förgängligt allt är om man skall använda ett något gammalt språk. Det är naturligtvis inte annorlunda i Sverige men här märker man det på ett annat sätt eftersom vi är här en begränsad tid och när saker händer här så tycker man det sker snabbt och tätt.

Karins morfar, som är 87 år har ju åkt in på sjukhus, det har jag skrivit om tidigare. Han har inte blivit bättre. Det är långt över en och en halv månad sedan han åkte in. Han fick andningssvårigheter i samband med regntider här i mars månad och tydligen också en stroke i samband med det. Han har tappat nästan hela talförmågan och kan inte gå själv längre. Med så mycket sängliggande som det har blivit för honom är det inte konstigt att man tappar förmågan att gå. Han kom hem nu i måndags men åkte in dagen efter igen.

Man ser ändå en pigghet i ögonen och en viss klarhet hos honom men det är säkert väldigt jobbigt för honom med slangar hit och dit in i kroppen. Detta gör att det blir en väldig ruljans här hos oss på dagarna med daglig färd för morfars barn inklusive min svärmor som nu är här in till sjukhus med ständig vak vid hans sida. Inget är exakt sig likt sedan vi kom tillbaka från vår tre veckors resa i mars-april.

En annan nära vän till Karins familj, medlem i församlingen och som hjälpt oss mycket, har upptäckt en tumör bakom ögat och skall åka till Bangkok nu i veckan för operation. En tumör låter inte som något man skall leka med men det verkar som att chanserna är stora för att operationen skall gå bra.

Men man ser hur något som man tar så för givet plötsligt visar att det inte är säkert att det kommer att förbli så. Det vore alldeles för tidigt om något skulle hända vår vän som är tandläkare. Han har gjort så mycket för Guds rike och har verkligen ett generöst hjärta när det gäller att ge.

Det känns som att vår absolut sista tid här blir en liten turbulent tid med mycket förändringar. Det skapas mycket känslor också, speciellt bland barnen, dvs. min svärmors syskon emellan.
Det har inte riktigt fungerat att ha samlingar på fredagar (naturligtvis mycket pga. av morfar) men vi hade en liten bönestund nu i fredags för våra vänner och anhöriga.

Däremot tycker jag att relationen till församlingen har känts starkare och att ett grundförtroende för framförallt mig har växt, Karin kände de ju tidigare och en förtroende fanns där redan. Denna öppenhet känns jättebra. Kanske något som kan växa sig starkare inför framtiden?

Och nu på söndag den 15 maj är det dags att predika på Gudstjänsten igen vilket jag ser fram emot MYCKET.

Trots detta så ser vi ljust på tiden som är kvar. Ha en bra och välsignad vecka.

Mvh Holmgrens

Nakhon Sawan igen

Fem dagar i på konferens i Bangkok är över. Det var dagar fyllda av Bibelläsning, teologisk reflektion och strategi för evangelisation, allt under ett gemensamt ämne: församlingsplantering. Det var länge sedan jag fick så mycket undervisning om församlingsplantering. Inte sedan jag gick Bibelskola på TMU:s Bibelskola Livskraft på 90-talet har jag fått så mycket om detta. Men jag gillar OMF:s tydliga vision: att utbreda Guds rike genom att plantera nya församlingar.

Naturligtvis gör denna korvstoppning att man blir trött efter några dagar men det var roligt att få vara med. Jag fick veta att den protestantiska kristna församlingen det senaste växer med ca 4% per år i Thailand. Det kan låta mycket och i förhållande till sin nuvarande storlek är det en välkommen stegring men än så länge utgör de kristna bara ca 0,5 - 0,6 % av Thailands totala befolkning. Det är ju inte så mycket.

Jag fick träffa en del av missionärerna här och någon hade jag träffat tidigare så här fanns vänner sedan förut. Jag var farscinerad av att flera varit här under många år (en dam som levt här 35 år), lärt sig thailändska riktigt bra och visste så mycket om kulturen som de gjorde.

Fredag kväll var jag tillbaka och kunde ta det lugnt samtidigt som "hålligånget" med barnen började igen.

Nu börjar en ny vecka och det är dags att börja planera ny undervisning för fredagsgruppen igen. Jag har insett att det inte är så många fredagar kvar, 3 st. Vi passerade en-månadersstrecket förra söndagen innan vi åker tillbaka till Sverige. Nu är det bara drygt 3 veckor kvar. Men än är vi inte hemma än och än kan man göra mer.

Eftersom jag inte hade någon bild förra veckan så får ni här se en från förra söndagen när jag predikade i Nakhon Sawan-kyrkan.

Ha en skön vecka.

Mvh Daniel med familj

Daniel predikar om blodsförbundet på påskdagen den 24 april, tolkad av Will Sriyootagraj till höger. Foto: Nana Qinyanna

Paskveckan

Ytterligare en intensiv vecka har gatt. En varm sadan. Vi har inte varit valdigt noga med att kolla pa termometern men strax under 37 grader har vi varit uppe i, i skuggan. Mycket av veckan har som vanligt handlat om att pussla ihop vardagen sa att det fungerar med barnen. En omstandighet som skedde var att jag skulle ta ut pengar fran en automat och automaten lyckas inte trycka ut kortet tillrackligt sa att jag kan fa ut kortet. Efter tre forsok, tror jag sa tar maskinen tillbaka kortet och dar ligger det. Ett besok pa en bank och en del telefonringningar senare lyckas vi tala med nagon som forklarar att de inte vet, av sakerhetsskal formodar jag, nar exakt maskinen oppnas. Men de tar Karins nummer och lovar att ringa upp sa fort de har kortet. Tva dagar senare ringer de att de har kortet. Phu!

I fredags var det langfredag och det var kvallsmote inne i kyrkan. Vi fick folja en procession med "Jesus" i spetsen, barandes pa ett kors, slagen av soldater bla. Val uppe i moteslokalen var det en stund av sang, i lite dova toner. Sedan var det personliga vittnesbord och jag ar fortfarande positivt overraskad hur fria medlemmarna ar pa att ge egna vittnesbord och verkligen visa sin beroring av Gud. Mot slutet var det nattvard.

Pa paskdagen var det sa dags for mig att predika pa Gudstjansten. Jag predikade om forbundet, alltsa blodsforbundet for att forsta bakgrunden till Jesu dod pa korset och vad Hans uppstandelse betyder. Det hela kandes valdigt bra och min tolkare gjorde ett valdigt bra jobb. Det var hennes forsta gang som hon tolkade pa en Gudstjanst i forsamlingen och hon ar i 20 arsaldern tror jag. Aven om hon ar validgt duktig pa engelska sa var hon inte helt van, vilket i princip ingen ar har nar det galler engelska. Det ar inte manga som kan engelska, vare sig unga eller gamla.

Det verkade som de gillade vad de horde for nastan direkt efter att Gudstjansten var slut fick jag fragan om nar vi lamnar Thailand. Detta for att veta nar de kunde planera in en ny predikan for mig. Sa den 15 maj predikar jag pa Gudstjansten igen. Det kanns roligt.

Senare pa eftermiddagen tog jag en minibuss ner till Bangkok och har ar jag nu. Jag skall vara med under 5 dagar pa en konferens om forsamlingsplantering som halls av en organisation som heter OMF: overseas misionary fellowship, en organisation som startade med mission riktat mot Kina men som sedan har spridit sig och nu har syd-ostra Asien som sitt arbetsfalt. Vi har kommit i kontakt med dem via medlemmar i forsamlingen eftersom vi har talat om att hitta vagar till att kunna forstsatta jobba i Thailand. Vi har varit i kontakt med OMF tidigare och vi fick nu en inbjudan att vara med pa denna konferens for att lara kanna organisationen mer och forsoka fa tid att prata mer om ett eventuellt framtida samarbete skulle kunna ske och i sa fall hur det skulle se ut. Men an sa lange ar det for tidigt att saga nagot mer. Allt skall provas. Mer information om OMF: www.omf.org

Sa aterigen forstar ni varfor jag inte har nagra punkter over a a o nar jag nu anvander en thailandsk dator.

Ha en skon vecka.

Mvh

Värme och intensivitet

Det är varmt. Dock inte vad det kunde ha varit. Vid den här tiden kan det vara över 40 grader här. Jag har inte varit jätteflitig att kolla på termometern men 33 - 35 grader ligger vi på i alla fall. Och inte nog med att man blir slö av detta och helst vill ligga och bara pusta, man har barn i en av sina mest aktiva åldrar också. De skriker och är missnöjda, drar i olika saker så att man måste vara på alerten nästan jämnt och sölar ner vid bordet. Dessutom ständig trots och allt som tar tredubbel energi att utföra pga av det. Salomon har ju varit i en ålder där han kan gå och gärna utforskar så mycket som möjligt. Han är om någon vecka precis 1,5 år. Men man kan inte släppa honom ur blicken utan måste finnas där. Det tar på krafterna. Ariel är ändå såpass stor att hon kan springa ut på gården själv och leka självständigt. Hon är mycket lättare på det sättet. Men nu har Salomon växt ytterligare lite till och verkar vara lite, lite självständigare än förut. Vi har märkt det under vår resa, speciellt efter sjukhustiden. Han kan faktiskt leka lite mer självständigt nu än förr och det går att, med observation, låta honom få leka lite mer på egen hand. Jo, nu känns det som en liten belöning. Det som är lite tråkigt är att Ariel som jag skrev om tidigare hade slutat med blöja på nätterna. Det höll bara ett tag. Nu sedan ett bra tag tillbaka (har bara inte skrivit om det tidigare) har vi fått ta på henne blöja igen när hon skall sova. Hon verkar inte precis ha någon brådska heller att ändra på detta. Hon föredrar blöja när jag försökt att inte ta på henne. Saker som är lite roligare då, fast jag hoppas ni alla förstår att vi inte förfasar oss över detta ovan. Vi är så glada för våra barn men det kostar kraft att ta hand om dem, och det vet alla föräldrar, speciellt när det inte är i svenskt väder. I fredags körde vi ett möte och det kom folk. Vi var 9 vuxna. Två av dem var faktiskt inte aktivt troende och de hade kommit spontant. Det var roligt. Jag undervisade utifrån överskriften "Du kan höra vad Gud säger" där jag utifrån Joh 10:1-6 visade att vi som troende, fåren till den gode herden har en förmåga att höra herdens (Jesu) röst. Jag undervisade från grunden hur man kan höra Guds röst och tog några vittnesbörd och det verkade som att det landade hos åhörarna. Speciellt när jag tog de personliga vittnesbörden, då var det fler som lyssnade och det är ju så, när vi lägger ut Bibelordet utifrån verkliga händelser då blir det greppbart för människor på ett annat sätt. Nu ligger ännu en ny vecka framför. Det är påskveckan. På fredag är det möte inne i kyrkan så då har vi inget här. På söndag, påskdagen är det jag som skall predika på Gudstjänsten där. Det skall verkligen bli roligt och jag känner mig "taggad" och inspirerad. Samtidigt är det lite spännade att det är första gången där. Så det är det jag kommer att förbereda mig på under den här veckan. Önskar er alla en välsignad vecka. Mvh Holmgrens